En dagvårdsvecka avklarad

En vecka på dagvården Idun, på Scä avklarad.

Veckan har varit otroligt turbulent, jag har hunnit med så mycket, så otroligt jävla mycket.
Jag har haft otroligt peppande samtal, ätit massor av nyttigt, ätit 6 gånger om dagen såklart, varje dag.


Jag hann också med att väga mig, då jag såg siffrorna ville jag inget annat än dö. Tyvärr.
Klev upp på vågen, och en sekund senare stod jag i hopsjunken mot väggen och tårarna bokstavligen sprutade. Jag grät mig igenom hela mitt samtal, och en lång stund efter. Det fanns ingen hejd. Jag grät sammanlagt 3-4 timmar under hela dagen Jag var aningen slut när dagen var över.

Det var inte bara en chock, det var inte bara en hemsk upplevelse, nej. Utan det var även en utmaning. En utmaning som jag i stunden trodde skulle ta livet av mig.

Det gjorde den inte.
Jag klarade mig, klättrade upp igen.
Det trodde jag aldrig, men jag klarade det ju för sjutton!
Jag vann


Självklart låter jag ingen trampa på mig, åt glass till kvällsfika, no matter what miss anorexia tells me to do.
Jag står på egna ben. Jag gör mina egna val.
Jag vet vad som är bäst för mig.




Postat av: bajs

Ska jag vara helt ärlig, så trött på alla äs bloggar med alla som ska bli friska hit och dit, blir ni verkligen det av att blogga om det?

Jag tror inte det, jag tror man påverkas av att hålla på att läsa om alla andras sjukdomar och peppa varandra igenom allt, tror det stjälper mer än hjälper.



Skit i att läs massa bloggar om äs, fokusera på det riktiga livet, det friska, fokuser på att själva bli fria, istället för att bära med er andras sjukdommar med.

Säga hur mycket mat som är rätt / respektive fel.

Att fråga en ätstörd om vad som är rätt / fel kan inte vara det smartaste.



Andra kan också påverkas.

2010-09-18 @ 14:27:30
Postat av: Anonym

hmm, kommentaren ovan är lite tänkvärd! =)

2010-09-18 @ 17:43:16
Postat av: Anonym

men seriöst, komentaren här uppe, kanske finns det en sanning i det, kanke inte. men vem bryr sig.

jag tycker ni som skriver den här bloggen är grymma ,shit. det är livsglädje, eller kampen för livsglädje, vad vet jag?

man bli så inspererad av er, hur mycket ni kämpar varje dag, hela tiden.tack för att ni skriver!

2010-09-18 @ 20:56:57

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Din mailadress: (det är bara vi 4 som ser den)

Vad heter din blogg?:



Anna:

Emma: En 16 årig tjej från Umeå. Där jag bor tillsammans med min mamma och pappa. Jag har haft ätstörningar i 1 år nu. Som läget ser ut nu går jag på öppenvårds behandling på BUP i Umeå. Jag läser natur på minervagymnasium. Jag har nyligen blivit tillsammans med min pojkvän vilket känns helt fantastiskt! ♥ Jag älskar alla i min närhet som stöttar mig och det betyder mkt, det gör mig motiverad!

Moa: En 15, snart 16 årig brud bosatt uppe i nordligaste Norrland, Skellefteå tillsammans med min moder, fader och tre yngre syskon. Jag varvar Omvårdnadsprogrammet på Balderskolan med vänner, bloggning och resor fram och tillbaka till Umeå där jag går min behandling mot min ätstörning. Idag är jag motiverad att bli frisk, den största anledning till varför jag idag bloggar på friatillsammans!

Tove: En 17 årig tjej från Stockholm, har haft ätstörningar i ungefär 3 år och går behandling på SCÄ i Stockholm, jag har endast gått på öppenvård men ska nu påbörja dagvård. Jag går andra året på linjen sam-språk på Södra Latin, ligger såklart i Stockholm den med. Jag vet vad jag vill, och det är att bli frisk! ♥