False...

Nu ska jag försöka skriva någonting jobbigt bra. Känns lite svårt men jag ska försöka. Läs, det är viktigt.

Det började med att jag skev till Moa om att jag inte var så säker på om jag kunde fortsätta blogga. Det kändes som allt bara var så positivt. jag låter så himla "frisk". Det känns som jag bara skriver glada positiva saker som händer. Livet låter som en dans på rosor.
Men det är så sjukt mkt mer...

Det är så mycket jag skulle kunna skriva som skulle vara triggade för både mig själv och er andra, därför har jag valt att inte skriva om det. Men det börjar kännas så falskt. Därför ska jag försöka skriva det så bra som jag kan, för mig är allting en kamp. Varje måltid är hemsk. Varje tugga är en kamp mot hon som sitter på axeln och viskar i örat, ät inte, ät inte, ät inte.

I våras lät jag hon styra hela tiden. Varje måltid var det hon som fick bestäma eftersom jag inte orkade bry mig och om jag lät hon vinna blev det inte lika mycket ångest. Jag var svag.

Om någon frågar om jag vill bli frisk kan svaret ibland vara ja och ibland nej. Det beror helt på hur jag mår. Just nu vill jag bli frisk men om 10 min kan mitt svar vara nej. Ibland saknar jag tiden då jag var som sjukast och ibland fattar jag inte ens att jag varit så sjuk som jag var. Hela mitt liv är dubbelt. Allting är dubbel.
Men jag vet iaf att jag har börjat kämpa, nu förlorar hon på axeln. Jag är inte lika svag längre, de är klart ibland är jag svag men vem är aldrig det? 

Jag har slutat ge upp och kämpar även när jag mår som dåligast, jag får i mig sista klunken av näringsdrycken även när tårarna hänger bakom ögonlocken. Den här sjukdomen är ett helvette rent ut sagt! Jag kan inte säga någonting annat, man förstör sitt liv och låter allting kretsa runt hon på axeln! Anorexia är hemskt och om du sitter hemma och läser massa proana bloggar, som du sitter o önskar att du oxå var i så ber jag dig att söka hjälp, ju snabbare desso bättre!

Jag tyckte aldrig jag var sjuk, jag var helt frisk, varför är dom så oroliga över att jag inte äter? Varför bryr dom sig ens?

Jag var sjuk, jag är sjuk, det går inte förneka men att jag inte är lika svag längre det är någonting jag är stolt över!





Egen bild!


Postat av: janina

det enda du ska fokusera på är att bli frisk!

2010-09-24 @ 14:42:21
URL: http://janinaw.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Din mailadress: (det är bara vi 4 som ser den)

Vad heter din blogg?:



Anna:

Emma: En 16 årig tjej från Umeå. Där jag bor tillsammans med min mamma och pappa. Jag har haft ätstörningar i 1 år nu. Som läget ser ut nu går jag på öppenvårds behandling på BUP i Umeå. Jag läser natur på minervagymnasium. Jag har nyligen blivit tillsammans med min pojkvän vilket känns helt fantastiskt! ♥ Jag älskar alla i min närhet som stöttar mig och det betyder mkt, det gör mig motiverad!

Moa: En 15, snart 16 årig brud bosatt uppe i nordligaste Norrland, Skellefteå tillsammans med min moder, fader och tre yngre syskon. Jag varvar Omvårdnadsprogrammet på Balderskolan med vänner, bloggning och resor fram och tillbaka till Umeå där jag går min behandling mot min ätstörning. Idag är jag motiverad att bli frisk, den största anledning till varför jag idag bloggar på friatillsammans!

Tove: En 17 årig tjej från Stockholm, har haft ätstörningar i ungefär 3 år och går behandling på SCÄ i Stockholm, jag har endast gått på öppenvård men ska nu påbörja dagvård. Jag går andra året på linjen sam-språk på Södra Latin, ligger såklart i Stockholm den med. Jag vet vad jag vill, och det är att bli frisk! ♥