Om att ge upp men aldrig sluta kämpa

Godkväll. Jag är trött på det. Trött på att inte våga välja vad jag vill. Trött på ångest, trött på att gråta över vikten. Så jag sneddade över torget, gick tillbaka till Liva och köpte ett paket kakor. För att jag var sugen. Och om jag går upp 0,01 gram så rör inte det mig i ryggen, för jag tänker inte väga mig. INGEN blir lycklig av att gå ner i vikt. Det är en falsk glädje, och sånt skit får inte plats i mitt liv. Jag vill ha äkta glädje. Som den glädjen jag kände på Ungdomsgruppen, med Sandra, med Elin, efteråt med Linnéa. Med gruppen, att få vara där i värmen och vara omtyckt. Älskad. DET är viktigt för mig. Jag tog socker i mitt te. SOCKER. Förstår ni hur grym jag är? Och jag reflekterade inte över det, tänkte inte på det. För det är naturligt, det är bra, det är okej. Det är friskt. Och åå vad mysigt det var att sitta i soffan, skratta tills benen inte bar med Sandra, dricka te och må så förbannat bra som jag inte gjort på väldigt länge. Jag såg på valdebatt med min bror precis, skrattade åt politiker och åt kakor. DET, mina vänner, är att må bra. Små saker i livet som gör mig glad, som får det att kännas som att jag också kan må bra. Som får mig att känna mig älskad. Nu ska det bara fortsätta såhär, jag ska ha världens mysigaste helg med godis och kramar. Istället för att gråta över siffror så ska jag leva, för det är jag värd. Jag är tacksam. Till mina vänner, som inte ger upp trots att jag gjorde det. Som fortfarande hoppas på att få sin Anna tillbaka, att monstret ska försvinna från mig. Till mina syskon som stod ut i all min ångest. Till min familj. Till alla de som hjälpte mig i vintras när de flesta vände mig ryggen. Till Emma som funnits där hela vägen. Till Jenny som långsamt drog upp mig på den friska stigen. Till Matilda som tröstat jag vet inte hur många kvällar. Till alla ni som tröstat och peppat över msn och telefon, trots att vi aldrig träffats. Till alla er som tror på mig, att jag kan bli frisk. Och till livet, för att det kom tillbaka.


Postat av: Lisette

Jag är visserligen på ett väldigt konstigt humör idag men jag blev alldeles tårögd av det här. Du är värd att må så där bra, SÅ HIMLA MYCKET. Alla är värda det. Åh åh åh vad jag önskar att alla kunde få ha sådana där dagar ibland. Typ varje dag.

2010-09-17 @ 16:41:14

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Din mailadress: (det är bara vi 4 som ser den)

Vad heter din blogg?:



Anna:

Emma: En 16 årig tjej från Umeå. Där jag bor tillsammans med min mamma och pappa. Jag har haft ätstörningar i 1 år nu. Som läget ser ut nu går jag på öppenvårds behandling på BUP i Umeå. Jag läser natur på minervagymnasium. Jag har nyligen blivit tillsammans med min pojkvän vilket känns helt fantastiskt! ♥ Jag älskar alla i min närhet som stöttar mig och det betyder mkt, det gör mig motiverad!

Moa: En 15, snart 16 årig brud bosatt uppe i nordligaste Norrland, Skellefteå tillsammans med min moder, fader och tre yngre syskon. Jag varvar Omvårdnadsprogrammet på Balderskolan med vänner, bloggning och resor fram och tillbaka till Umeå där jag går min behandling mot min ätstörning. Idag är jag motiverad att bli frisk, den största anledning till varför jag idag bloggar på friatillsammans!

Tove: En 17 årig tjej från Stockholm, har haft ätstörningar i ungefär 3 år och går behandling på SCÄ i Stockholm, jag har endast gått på öppenvård men ska nu påbörja dagvård. Jag går andra året på linjen sam-språk på Södra Latin, ligger såklart i Stockholm den med. Jag vet vad jag vill, och det är att bli frisk! ♥