Om utmaningar

Utmaningsmåltid till middag idag. Samma mat som det serverades till lunch, som jag slapp, istället fick jag önskekost, vilket i mitt fall innebar köttbullar. Jag är hemskt dålig på att hitta på egna utmaningar. Jag kan komma på att jag vill att min bästa vän ska fika med mig ensam eller att jag vill äta middag med min kontaktperson, men att jag skulle äta något "förbjudet" - nej, allt sånt planeras in i minsta detalj hos mina behandlare. Från början var det tre gånger i veckan, en sak åt gången. Pasta en vecka, sås en annan. Sen var det tillåtet med 2 näringsdrycker i veckan, nu är det nolltolerans. Det känns bäst nu. Jag har sagt att jag inte äter för att jag tycker om det eller är sugen på det, jag äter det för att jag vill bli frisk. Det har verkligen avdramatiserat det hela, det är ingen stor grej att äta vit pasta längre, ris kan vara en utmaning, men jag äter det, alltid. Ibland vill jag säga nej, nej, jag äter det inte. Och dricka en näringsdryck istället, för det är lättare. Men ibland tänker jag inte så mycket på det. Eller jo, det är jobbigt och nu kan jag bara tänka på vad som flyter omkring i min mage, men det var då inget tjafs, jag slevade i mig maten och sen gick jag från bordet. That's it.
Jag tror det är vad som behövs. Först var jag tvungen att lära mig äta allt, och att lära mig äta alla måltider, sen ska det inte vara så stor grej. Vi har några regler kring matbordet, bland annat att vi pratar om roliga eller neutrala saker, inget jobbigt eller sånt som behöver diskuteras. Och att det ska vara lugnt, ingen dammsuger mitt öra samtidigt som jag försöker äta kvällsfika och ingen har en skrikande kompis på besök, i värsta fall har vi en munkavel i köksskåpet. Typ... Hehe...
2008, jag försökte dricka saft samtidigt som min broder lekte galen - ingen lyckad kombo...


Kommentera inlägget här:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Din mailadress: (det är bara vi 4 som ser den)

Vad heter din blogg?:



Anna:

Emma: En 16 årig tjej från Umeå. Där jag bor tillsammans med min mamma och pappa. Jag har haft ätstörningar i 1 år nu. Som läget ser ut nu går jag på öppenvårds behandling på BUP i Umeå. Jag läser natur på minervagymnasium. Jag har nyligen blivit tillsammans med min pojkvän vilket känns helt fantastiskt! ♥ Jag älskar alla i min närhet som stöttar mig och det betyder mkt, det gör mig motiverad!

Moa: En 15, snart 16 årig brud bosatt uppe i nordligaste Norrland, Skellefteå tillsammans med min moder, fader och tre yngre syskon. Jag varvar Omvårdnadsprogrammet på Balderskolan med vänner, bloggning och resor fram och tillbaka till Umeå där jag går min behandling mot min ätstörning. Idag är jag motiverad att bli frisk, den största anledning till varför jag idag bloggar på friatillsammans!

Tove: En 17 årig tjej från Stockholm, har haft ätstörningar i ungefär 3 år och går behandling på SCÄ i Stockholm, jag har endast gått på öppenvård men ska nu påbörja dagvård. Jag går andra året på linjen sam-språk på Södra Latin, ligger såklart i Stockholm den med. Jag vet vad jag vill, och det är att bli frisk! ♥