Om det där som betyder någonting

jag valde min väg, jag valde att lämna helvetet
och jag vänder aldrig tillbaka

Jag ville bara säga godnatt till er kära läsare. Det har varit en underbar kväll och helgen kommer bli grym, det vet jag. Nu ska jag sova så jag vaknar pigg och glad, med energi att klara dagen. Jag har fått massor av ny motivation, och jag börjar allt mer förstå saker som jag förut alltid skyllde på min kropp. Det finns en väldigt klok övning som går ut på att man ska skriva för och nackdelar med anorexin i olika kolumner. Jag tänkte på för och nackdelar med den anorektiska kroppen när jag var på Kyrkans ungdomsgrupp. Jag såg en fördel. Det här kan vara känsligt, men jag tror de flesta funderat på det. Andra kommenterade att jag var smal. Det gjorde att jag fick bekräftelse och var lite nöjd med mig själv. Hela mitt liv kretsade kring hur min kropp såg ut. Hör ni hur patetiskt det är? Numera får jag höra saker som att jag är söt, att jag är rolig, underbar, en bra vän, att jag är en inspirationskälla. Sådant får mig att växa inuti. Att höra att jag är älskad, klok och rolig. Det är någonting som varar, det är saker som lagras i mig och som gör att jag blir stolt. Stolt över att vara en sådan som blir sedd och omtyckt. Jag vet att jag är smal, jag behöver inte höra det för att veta. På ungdomsgruppen i vintras satt jag med mitt te medan de andra åt bullar och pratade. Jag tyckte jag var stark som drack vatten. Och medan de andra hade det hur mysigt som helst, fikade och skrattade, så var jag spyfärdig för att jag var så yr. Jag orkade inte vara med på lekarna och jag gick efter en timme för att jag var så nere. Medan nu, nu äter jag en macka och dricker en kopp te med brunt socker och mjölk i. För att det är gott, för att jag tycker det är roligt att sitta och skratta med mina vänner i stora soffor när det är mörkt och blåsigt utomhus. Och jag går hem på kvällen, varm om hjärtat och ser fram emot nästa vecka. Jag sitter inte på toalettlocket och gråter längre, utan jag ligger på den röda mattan med ett gäng människor jag tycker om i kyrkans ungdomslokal och läser och pratar. Jag börjar bli frisk, sakta men säkert, och jag har valt det själv. Jag har valt att bli lycklig. Jag har valt att leva. Jag är inte längre hon med mörker i ögonen och söndertrasad själ. Jag är hon som fick tillbaka värmen inuti och började läka. Och jag är damn stolt över att min framtid inte är på ett behandlingshem, utan på en isbana under snöhimlen eller på ett café där vintern försiktigt faller runtomkring oss utanför. Jag har fått ett liv och en framtid, och det är ingenting man får gratis och slarvar bort. Kalla mig klyshig och fånig, det gör inget, det spelar inte mig någon roll. Jag bryr mig inte om vad andra tycker längre. För den allra viktigaste i mitt liv är jag. Och jag vill lära känna den person jag blivit. Nu. Sov gott rara underbara, så hörs vi i helgen. Kram Anna.




Kommentera inlägget här:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Din mailadress: (det är bara vi 4 som ser den)

Vad heter din blogg?:



Anna:

Emma: En 16 årig tjej från Umeå. Där jag bor tillsammans med min mamma och pappa. Jag har haft ätstörningar i 1 år nu. Som läget ser ut nu går jag på öppenvårds behandling på BUP i Umeå. Jag läser natur på minervagymnasium. Jag har nyligen blivit tillsammans med min pojkvän vilket känns helt fantastiskt! ♥ Jag älskar alla i min närhet som stöttar mig och det betyder mkt, det gör mig motiverad!

Moa: En 15, snart 16 årig brud bosatt uppe i nordligaste Norrland, Skellefteå tillsammans med min moder, fader och tre yngre syskon. Jag varvar Omvårdnadsprogrammet på Balderskolan med vänner, bloggning och resor fram och tillbaka till Umeå där jag går min behandling mot min ätstörning. Idag är jag motiverad att bli frisk, den största anledning till varför jag idag bloggar på friatillsammans!

Tove: En 17 årig tjej från Stockholm, har haft ätstörningar i ungefär 3 år och går behandling på SCÄ i Stockholm, jag har endast gått på öppenvård men ska nu påbörja dagvård. Jag går andra året på linjen sam-språk på Södra Latin, ligger såklart i Stockholm den med. Jag vet vad jag vill, och det är att bli frisk! ♥