Visa ord från vis brud ;)

Ibland kommer man till en punkt i livet då man är redo att ge upp. För man finner inte längre mening med kampen, och målet verkar så värdelöst härifrån. Men även om man inte vill, inte orkar, så fortsätter man kämpa för det man vet är rätt. En del i att bli frisk från anorexi är att kämpa för något man inte kan se, inte kan känna på. För man kan inte tänka sig hur det är att slippa ångest över en liten godisbit, det finns inte i världen. Utan man litar på vad andra säger, att gräset är mycket grönare på den friska sidan, och man kämpar asset av sig för att nå dit. Även om man inte vet vad som väntar. Att kämpa i blindo är något av det modigaste man kan göra, för då ger man sig hän till någonting okänt och skrämmande. Man gör allt det som skrämmer en och klarar sig genom dagen. Och det gör oss så ofattbart starka. Alla människor som mår dåligt och jobbar på att må bättre kämpar för något de knappt minns, för något de ännu inte känner till. För något okänt. Men med vilja och kämparglöd så når man dit, och jag minns den friska tiden som glädje och kraft. Jag strävar inte efter att bli perfekt, smal och älskad längre. Jag strävar efter att må bra. För jag är den viktigaste i mitt liv, jag måste finnas för att mitt liv ska kunna fungera och jag måste bli frisk för att kunna leva. Det finns ingen annan väg, inget mellanting. Det är vägen vi måste vandra, vägen som leder mot lycka. Och för att bli lycklig måste man våga.



hem för att laga middag. jag ser skitskraj ut, och jag var verkligen
livrädd. men jag gjorde det.


Kommentera inlägget här:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Din mailadress: (det är bara vi 4 som ser den)

Vad heter din blogg?:



Anna:

Emma: En 16 årig tjej från Umeå. Där jag bor tillsammans med min mamma och pappa. Jag har haft ätstörningar i 1 år nu. Som läget ser ut nu går jag på öppenvårds behandling på BUP i Umeå. Jag läser natur på minervagymnasium. Jag har nyligen blivit tillsammans med min pojkvän vilket känns helt fantastiskt! ♥ Jag älskar alla i min närhet som stöttar mig och det betyder mkt, det gör mig motiverad!

Moa: En 15, snart 16 årig brud bosatt uppe i nordligaste Norrland, Skellefteå tillsammans med min moder, fader och tre yngre syskon. Jag varvar Omvårdnadsprogrammet på Balderskolan med vänner, bloggning och resor fram och tillbaka till Umeå där jag går min behandling mot min ätstörning. Idag är jag motiverad att bli frisk, den största anledning till varför jag idag bloggar på friatillsammans!

Tove: En 17 årig tjej från Stockholm, har haft ätstörningar i ungefär 3 år och går behandling på SCÄ i Stockholm, jag har endast gått på öppenvård men ska nu påbörja dagvård. Jag går andra året på linjen sam-språk på Södra Latin, ligger såklart i Stockholm den med. Jag vet vad jag vill, och det är att bli frisk! ♥