Snart är det kanske dags för att rensa ut anorexin?

Jag vill hålla med Emma, bakom kulisserna i bloggen har det varit lite tjafs och det kändes helt enkelt inte kul att blogga, men det ska det bli ändring på nu!

Precis som Emma sa har jag och hon börjat grupp, en fas2 behandling där man får lära sig färdigheter för att stå ut när det är svårt, att lära sig respektera sig själv och hur man vårdar relationer osv. En träff har vi varit på än så länge, och redan första träffen märker jag hur jag kommer få kämpa! För att inte jämföra mig med de andra underbart fina flickorna, för att inte falla tillbaka i gamla mönster bara för att de andra inte kommit lika långt, för att inte påverkas när de andra gör som de alltid har gjort - ätstört. Det kommer bli ett år fullt med utmaningar, och jag känner på mig att det är precis vad jag behöver för att komma framåt i min behandling och resa mot det friska! För även om jag kanske inte alltid låter lika motiverad, för att jag kanske säger nej, jag vill inte så vill jag bli frisk. Jag vill inte att mitt liv ska kretsa runt mat, träning och självskador. Jag vill inte vara rädd för att bli ett år äldre eller rädd för att jag inte vet precis vad som ligger i maten. Jag vill inte lägga mig i sängen och gråta för att jag har stökigt rum, inget att ha på mig eller mycket läxor. Come on - det här är en friskblogg, tvivla inte på mig, även om jag ofta gör det själv!


varför inte bara vara nöjd, varför inte bara säga "jag är typ det snyggaste som någonsin sett solen?"

Kan ni någonsin känna er riktigt nöjda? Jag har jättesvårt för det.. Jag tror att jag skulle vara nöjd om jag hade benen jag hade för två somrar sen, men samma tänk som nu, men jag vet mycket väl att om jag mot förmodan skulle få det skulle jag tänka "jag vill bara ha lite smalare armar också" eller "lite plattare mage också" eller "lite mer framträdande kindben" osv osv osv. Varför kan man inte bara vara nöjd med hur man ser ut? Varför? Jag fattar verkligen inte!! Ska vi köra en liten grej? Alla skriver minst EN sak som man är nöjd med sig själv, minst en sak. Här har ni.. fem saker om mig!
1. Jag har långt, välvårdat hår som inte är risigt eller tunt.
2. Jag är faktiskt ganska nöjd med mina läppar, vet inte riktigt varför?
3. Jag har rätt god hand med barn, jag skulle kunna leka i evigheter med dem!
4. Jag är envis som en... räv? Uggla? Gris? Äsch, jag vet inte, men jag är envis, har jag sagt en sak blir det så!
5. Alltså, knäppaste saker ever nu; jag tycker det är fint att jag har ärr på benen, ett från när jag och Marika föll med cykeln, ett från när jag skulle raka benen och schamponera håret samtidigt och några från andra skrapsår och tokigheter. Det syns att jag har levt när man inte har ärrfria ben, och jag vill visa att jag lever!!
de underbara läpparna, och de snea tänderna!

Om utmaningar

Utmaningsmåltid till middag idag. Samma mat som det serverades till lunch, som jag slapp, istället fick jag önskekost, vilket i mitt fall innebar köttbullar. Jag är hemskt dålig på att hitta på egna utmaningar. Jag kan komma på att jag vill att min bästa vän ska fika med mig ensam eller att jag vill äta middag med min kontaktperson, men att jag skulle äta något "förbjudet" - nej, allt sånt planeras in i minsta detalj hos mina behandlare. Från början var det tre gånger i veckan, en sak åt gången. Pasta en vecka, sås en annan. Sen var det tillåtet med 2 näringsdrycker i veckan, nu är det nolltolerans. Det känns bäst nu. Jag har sagt att jag inte äter för att jag tycker om det eller är sugen på det, jag äter det för att jag vill bli frisk. Det har verkligen avdramatiserat det hela, det är ingen stor grej att äta vit pasta längre, ris kan vara en utmaning, men jag äter det, alltid. Ibland vill jag säga nej, nej, jag äter det inte. Och dricka en näringsdryck istället, för det är lättare. Men ibland tänker jag inte så mycket på det. Eller jo, det är jobbigt och nu kan jag bara tänka på vad som flyter omkring i min mage, men det var då inget tjafs, jag slevade i mig maten och sen gick jag från bordet. That's it.
Jag tror det är vad som behövs. Först var jag tvungen att lära mig äta allt, och att lära mig äta alla måltider, sen ska det inte vara så stor grej. Vi har några regler kring matbordet, bland annat att vi pratar om roliga eller neutrala saker, inget jobbigt eller sånt som behöver diskuteras. Och att det ska vara lugnt, ingen dammsuger mitt öra samtidigt som jag försöker äta kvällsfika och ingen har en skrikande kompis på besök, i värsta fall har vi en munkavel i köksskåpet. Typ... Hehe...
2008, jag försökte dricka saft samtidigt som min broder lekte galen - ingen lyckad kombo...

RSS 2.0